Socker.
Jag har en känsla, en känsla som fyller mig från topp till tå.
Den finns i fingrarna, som varmt skum som rör sig lite försiktigt.
Den finns i fötterna, det kittlar.
När jag tänker på dig fylls hela mitt bröst med en spänning, det blir liksom, fyllt?
Jag är exalterad, stolt, stark, lycklig, svag, plågad, lider…
Jag tror du vet vad jag pratar om? Den bitterljuva förälskelsen så klart.
Den besitter mig dag som natt, jag har inget försvar mot den.
Jag har inget försvar mot dig.
Men vågar jag lära känna dig, vågar jag tycka om dig?
Det här året har ju visat sig vara mitt värsta år när det kommer till kärlek, brustna hjärtans år.
Vågar jag låta dig lära känna mig, eller se mig?
Det är nog det som är det värsta, det jag är mest rädd för.
Att jag ska visa dig vem jag är, blotta mig, och att när du ser, inte ska vilja ha mig.
Jag vet ett sätt att döda allt. Men, jag tror att jag ska ta chansen den här gången, också.
Hur ska jag kunna försvara mig från dina ögon, din blick, ditt leende, dina mjuka händer
och söta kyssar? Jag tror att det är omöjligt faktiskt, jag tror att muren har fallit!
”Kändes som att det var nånting som, sjöng en sång i mig.
Kändes som att det var nånting som, slog en volt i mig.
Jag ville andas luften där du stod, jag ville ge dig blommor när du log.
Det var nånting jag inte kunde stå emot, kände att jag,
jag bara måste få va med dig.”
