So Fucking Sick And Tired.






Guuuud vad jag är trött på det här nu
, vill tillbaka till livet, pallar inte vara ett jävla lik mer! :'(

Är trött på att allt man försöker äta och dricka är som taggtråd och syra.
Är trött på att inte kunna prata, är trött på att bara ligga, ligga, ligga i den här jävla lägenheten - fängelset.

Har inte haft någon kontakt med någon, har inte varit utanför dörren på en vecka, och så till sist,
JAG ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ DEN HÄR JÄVLA SMÄRTAN!!!!!!


Är trött på att ha hela halsen full av var, och att bara smaka var hela tiden. ont i magen av all smärtlindring.


HATAR REKLAM, SPECIELLT DEN NYA COLGATEREKLAMEN SOM ÄR
"KLINISKT BEVISAD", VA FAN!? :Ooch så den nya LOKA-reklamen med afrikanska smaker
OCH BERG OCH DALBANAN PÅ GRÖNA LUND.

GAAAAHH!!
...och så "life of Ryan" weekend break.

Det enda positiva är väl att jag har gått ner ett kilo i fett av den sk "svält-dieten",
gött som fan att operera bort mandlarna är en fucking engångsoperation.
Det har varit som att ha halsflussX1000 och som att ha halsböld på varje sida.

Men nu börjar det gå åt rätt håll iaf, sitter vid datorn för första gången på en vecka!
Kommer dock inte att bli skola förrän onsdag kanske, har ju öppna sår i halsen som inte får bli infekterade.


Nu är det bara typ två veckor kvar till balen, och fyra till studenten och den nya lägenheten!

Det ser ljust ut framåt i alla fall! :)


Vill vara frisk!!!!!!!

 

Nu ska jag avnjuta en nyttig frukost  med knäckebröd, keso, philadelphia och paprika.

Mitt mål är ju att gå ner 8kg till balen 26 maj, vilket jag troligtvis inte kommer att lyckas med...

 

Har gått ner 3kg nu, men det är bara 6 veckor kvar.

-5kg på sex veckor, nä det går nog inte. Speciellt inte eftersom jag är sjuk hela tiden!!! :'/

 

 


Shame on you! :O


Nu är det måndag och utställningen är över.
Tyvärr kunde jag inte vara där något eftersom jag precis blivit utskriven och var helt slutkörd! :'(
Var bara där på vernisagen och nån timme innan vi skulle plocka ner.


För er som inte kom och kollade - SHAME ON YOU!
Om ni inte visste om den - shame on me.




Men men, det är inte försent, här kommer mina sex tavlor! :)






Ett porträtt av Johan!








Ett potrtätt av Gaspard Ulleil från Hannibal the Rising som jag gjorde i ettan -
har bara bytt ut vinglaset mot en ros eftersom det var en skoluppgift.







 

En tavla från mitt projektarbete som handlade

om att försöka förmedla självskadebeteendets natur i min konst.

Här är ett iscensatt självporträtt av den formen vi mest förknippar självskadebeteende med.

 

 

 

 

 

 

 

 

Min andra tavla i projektarbetet. Den mest accepterande formen av självskadebeteende -

rökning och alkohol.

 

 

 







Denna tillhör inte projektarbetet, här har jag målat av en bild på en muslimsk kvinna som läser på
dödslistan över döda efter Saddam Husseins mördarregim.









Min sista tavla i projektarbetet. En form av självskadebeteende som är indirekt.

Exempelvis som när man slarvar med viktiga mediciner, eller som i detta fallet -

konsikvensen av att gå ensam hem fastän man är medveten om riskerna.





AJ, AJ, AJ...


Om ni undrar varför det har varit dött här på bloggen så beror det på att jag själv har varit rätt nära döden och varit inlagd på sjukhuset! :'( Halsfluss och begynnande halsblld igen!!!! tredkje gången på ett halvår och andra gången på ett halvår som jag är inlagd. HATAR SJUKHUS!!! Får fan ångest av att bara tänka på det!

Menmen! Nu är det ju så att det är vernisage ikväll, och jag ska fan pallra mig dit!!!!!!!

Kommer nog inte att bli så långvarit men måste få vara med när jag har kämpat så jävla många timmar med alla verken! Ses där!

p.s. om ni inte kan komma ikväll kom mellan 8.00-16.00 antingen lör eller sön!


ART ISN'T ART UNTILL SOMEONE SAYS IT IS!!!!!



Det bästa, det bästa i hela världen!!!!!



Min söta älskling!!!

Du är verkligen det bästa jag vet! Så som du älskar mig, trots mina egenheter och konstiga fasoner, och så som du älskar mina vänner och respekterar dem och involverar dig i deras problem är så jävla älskvärt!

Jag älskar dig för att du är så ärlig, god och true! ;)
Du är så genuin och äkta!

Vill bara vara med dig, du gör mig till en bättre människa, vi är samma skrot och korn vi! ^^
Vi har samma svagheter och är lika misslyckade, precis som vi är lika bäst! :D


JAG ÄLSKAR DIG, DU, VÄRLDENS BÄSTA OCH FINASTE MÄNNISKA PÅ DENNA JORD.




Sluta, sluta med allt!!!

 

Känns som att allt helt plötsligt försvann.

All njutning har bytts ut mot samvetets piska!!!

 

sådär, sådär faktiskt.






Hej drömkropp!


Säger bara en sak, snyyyyyygg!!!! :O



Travel to Egypt we will!


Nu är resan till Egypten bokad och betald! ^^

Och här är lite bilder ifrån hotellet...




Rummen ser ut ungefär så... ^^



Pooooooleeeeeen!!! :D



Och så självklart buffén! ^^


Vi åker den 11 februari och är borta i åtta dagar, suck on that!! :P






Snart ett avslutat kapitel.

 

Nu är snart 2009 slut, och guud vilket år det har varit! :O

Enstaka händelser slumpvis utplockat:


Förlovning som gick i kras.

Haft två halsfluss med halsböld och

körtelfeber som fortfarande inte gett med sig.

Flyttat hemifrån och blivit sambo.

 

Som sagt har det varit ett väldift omtumlande år med mycket tårar och smärta,

men också det år då jag tror jag har skrattat som mest, och fått mycket, mycket kärlek!

 

Jag kan ju lätt säga att det här året INTE blev som jag trodde, men trots alla heartbreaks

och bakfyllor har det blivit ett av de bästa åren på läänge! :)

 


Nytt nyårslöfte:

GÅ NER TILL EN ACCEPTABEL VIKT, HELST 60KG!


 

Gott nytt år på er alla läsare, uppskattar er! ^^

 

 

 


23 december!



Johan kom till Byarum efter jobbet och åt julmat och drack nubbe!
...sen hamnade vi framför granen för att klämma på julklapparna,
och Ester är ju inte sen med att ta stunden i akt! ^^




Ester är den finaste, goaste och sötaste hunden i hela världen!!!




Älsklingen och jag ute på promenad = sockersött! :P
Jag älskar dig Johan, jag är bara din<3


GOD JUL PÅ ER ALLA!! :D



Tid, tidsbrist, tidsöverflöd.




Nu har jag äntligen landat och insett att det är lov, lov utan krav och lov utan plugg! :D

Nu har äntligen tiden kommit då jag har tid att göra allt jag annars aldrig tar mig tid att göra!
Som att måla, läsa, spela playstation, gå långa skogspromenader, titta på film och sticka..

Men vad nu?
Tiden har äntlogen kommit, tiden som jag har längtat efter, och vad gör jag?

INGENTING!?

Jag vandrar runt i huset och vet inte riktigt vad jag ska ta mig för..
Jag tittar på tavelduken som står där på stafliet och på färgerna och penslarna som
ligger brevid - bara att sätta igång!

Jag ser på alla åtta böcker som jag vill läsa, som ligger där på hög.
Jag kollar på alla playstationspelen, jag är helt tom.

Jag kommer på mig själv att fundera på om jag inte har något skolarbete att göra..?

Det känns tomt.


Fy fan vilken arbetskada, hur kan man sakna att plugga?



Härsknat fett - NEJ TACK!


Nu kanske ni undrar vad i helvete Mariah Carey gör på min blogg, och det är faktiskt
för att helt enkelt visa hur min drömkropp ser ut!

Nu är det så att jag har gått upp tre av
de åtta kilorna jag gick ner för några månader sen, och det känns inte kul alls!

GAAHH!!

Så nu är det dags igen, för tredje gången, och jag tänkte att om jag har alla era ögon på mig så
går det troligtvis bättre. Inte för att jag inte kan, utan mer för att twista till det lite! ^^

Så, bort med celluliterna och fotbollskinderna som har börjat växa tillbaka! Väger 67 för
tillfället vilket är ett BMI på 25,4... alltså medicinsk övervikt med 0,4!

Målet är 58-60 kilo, hur lång tid kan det ta? To be conntinued... ;)



Utan dina andetag.


Nu är det så att jag är gaaalet förälskad och för tillfället så har Johan åkt till Lund
och Köpenhamn för fyra dagar. Och för att
helt enkelt inte bli galen måste jag skriva av mig lite...
Sen så insåg jag något idag, och det måste jag bara få berätta innan jag spricker av lycka! :D

Saknar dig nu älskling, du är verkligen det bästa jag vet! ^^
Tänk om du bara förstod hur mycket jag älskar dig, det är sjukt, sinnessjukt!
Har nog blivit galen, "crazy in love" för att vara lite [klämtjäck]...

Nej men seriöst, vad skulle jag göra utan dig, Johan Lindahl?
Visst klarade jag mig utmärkt innan jag träfade dig, men nu?
Vad skulle jag göra om jag förlorade dig nu..

Det är till och med så att jag kan tillägna dig världens bästa kärlekslåt,
(och observera att detta är stort, är mycket mån om att inte förknippa den här låten med någon i onödan)
Men idag, idag kände jag att det är såhär det är, som i låten!

...och är det såhär är det fan på riktigt! :D

"Jag vet att du sover, känner värmen från din hud.
Bara lukten gör mig svag, men jag, vågar inte väcka dig nu.

Jag skulle ge dig, allting du pekar på.
Men bara när du inte hör, vågar jag, säga så.

Jag kan inte ens gå, utan din luft, i mina lungor.
Jag kan inte ens stå när du inte ser på,
och genomskinlig grå vad vore jag, utan dina andetag"




Min älskling har ett hjärta av snö.


Tänkte tillägna detta inlägget åt en av mina bästa vänner, Nellie Johannesson!
Hon är intelligent som få, vacker som en sommardag och är en av de bästa människor på jorden.

Hon är rolig och hon vet alltid hur hon ska muntra upp än!
Hon vet också alltid hur hon ska få än att må bra i sig själv.

Hon är ärlig och generös, och så mysig att man bara vill krama henne hela tiden! ^^

Hon är också stark, så stark att det inspirerar mig något obeskrivligt!
Vilken tyngd hon än har på sina axlar håller hon huvudet högt och leendet på läpparna! :)

Jag brukar säga, "vad hade jag varit utan Nellie?" Och det är fan sant!
Utan henne hade jag varit en misslyckad, olycklig, drägglande grönsak som inte visste varken ut eller in!
Hon har alltid svar på alla problem och hon är så smart! Hon är lugn och hon dömmer inte.
Hon är så tolerant, sympatisk och empatisk att det är beundransvärt!

Nellie är någon som alla borde få ha i sitt liv, och jag tror faktiskt, att om alla hade
det hade det inte funnits några krig, och alla hade varit lyckliga! ^^

Älskar dig gumman, du är bäst<3




Det här är Sverige, snällla gråt när ingen ser.


Ibland känns allt så jävla tomt. Jag känner mig tom. Likgiltig, kall, ensam.
Fast värst är nog tristessen.

Igår var de för jävligt. Satt i Johans lägenhet, ensam. Utanför var det grått och regningt.
Jag hade ont i halsen och var dödstrött efter skolan, och framför mig låg timmar med naturkunskap.
"Fängelse", tänkte jag. "Jag är fast i ett jävla fängelse på alla plan.
Jag kan inte gå vart jag vill, jag kan inte göra vad jag vill. Jag är fast".

Då kom tristessen, osynlig och oundviklig.
Stel i ansiktet.
Denna jävla tristess som tynger min själ och kramar om mitt hjärta så det gör ont.

Men det gör inte ont till en början. Till en början är allt bara ett intet, jag blir ett kallt tomt skal.
Sen, kommer paniken. Paniken och desperationen av att känna något, vad som helst!
Denna panik har fått mig att tänka tankar på åtgärder som skrämmer mig.


När jag satt där började jag fundera på vad detta handlar om? Jag har ju allt.
Jag har kärlek, passion, vänner som jag träffar ofta!
Är relativt nöjd med mig själv förutom vikten, men det går ju att fixa, ingen omöjlighet.
Visst, jag hatar skolan, är så trött på att plugga, men det är ju bara att gilla läget. Jag ska ha bra betyg.

Men varför denna tristess när jag har allt jag kan önska mig? Seriöst, jag saknar ingenting!
Och ska det till självdestruktivitet för att bli av med den?
Vad gör man när inget längre fungerar? I Sverige, landet som har allt.


I landet där man i medel är lyckligast sitter vi fast, i lyckan.
Den tråkar ut oss som reklamen vi sett om, och om, och om igen.






Du kan om du vill, du vill så du ka-a-an.


Förlåt att jag har varit så tråkig och inaktiv här på bloggen, jag blir glad och smickrad över alla som besöker mig fastän det har varit så dött här! Det har hänt massor men jag fick sån damp på bloggen en natt när jag satt och fixade(därav den nya designen) så jag har bara hatat den sen dess!
Men, nu har jag lugnat ner mig lite och tänkte berätta lite om mitt lov!

Det har tyvärr mest blivit plugg det här lovet, har skrivit nutida konsthistoria varje dag förrutom i fredags, och då för att internet inte funkade! Men på kvällarna har jag haft kuuul!
Har varit med Julia och camilla, och festade i onsdags med Nellie m.fl.! ^^

I fredags åkte jag och Johan till Värnamo av alla ställen och kollade på en spelning/seminarie
med Svenska Akademien! Det var skitbra! :D
(sen hamnade vi på en bänk i fucking minusgrader med en tetra rödvin
och otaliga cigaretter, såå härligt och såå otippat!)



Här är en bild på min senaste tavla, äntligen är jag i gång med projektarbetet ordentligt! :)
Dock är de inte klar än, men den är målad i olja så jag måste vänta två veckor innan jag kan fortsätta!


Du skär, skär som laser och jag, har inget vettigt försvar.


Som jag har sagt tidigare förundras jag över livet.
Just nu funderar jag mest på kärlekens surrealism kontra logik,
och då hur man kan känna så starkt för en person som
man bara har känt i två veckor och tillbringat sex dagar med, det är svindlande!

Det är svindlande hur en människa bara kan ta ens hjärta ifrån än,
fastän man var fast bestämd att absolut inte ge det till någon,
inte ens låta hålla i för en kort sekund.

Att det efter två veckor känns som att man känt varann i en evighet.
Att man efter två veckor känner sig så bekväm att man kan ligga tysta utan att det känns svårt.
Att man efter två veckor känner att bara jag är med dig är jag inte rädd.

Att man efter två veckor tänker tanken att man vill säga älskling...


Socker.


Jag har en känsla, en känsla som fyller mig från topp till tå.
Den finns i fingrarna, som varmt skum som rör sig lite försiktigt.
Den finns i fötterna, det kittlar.

När jag tänker på dig fylls hela mitt bröst med en spänning, det blir liksom, fyllt?
Jag är exalterad, stolt, stark, lycklig, svag, plågad, lider…


Jag tror du vet vad jag pratar om? Den bitterljuva förälskelsen så klart.
Den besitter mig dag som natt, jag har inget försvar mot den.

Jag har inget försvar mot dig.

Men vågar jag lära känna dig, vågar jag tycka om dig?
Det här året har ju visat sig vara mitt värsta år när det kommer till kärlek, brustna hjärtans år.
Vågar jag låta dig lära känna mig, eller se mig?

Det är nog det som är det värsta, det jag är mest rädd för.
Att jag ska visa dig vem jag är, blotta mig, och att när du ser, inte ska vilja ha mig.

Jag vet ett sätt att döda allt. Men, jag tror att jag ska ta chansen den här gången, också.

Hur ska jag kunna försvara mig från dina ögon, din blick, ditt leende, dina mjuka händer
och söta kyssar? Jag tror att det är omöjligt faktiskt, jag tror att muren har fallit!

”Kändes som att det var nånting som, sjöng en sång i mig.
Kändes som att det var nånting som, slog en volt i mig.
Jag ville andas luften där du stod, jag ville ge dig blommor när du log.

Det var nånting jag inte kunde stå emot, kände att jag,
jag bara måste få va med dig.”



Och ingen vet om att jag ska ge mig till..



"Jag vrålar till vinden för att få den och förstå
att det är lugnet som jagat dig tills nu.
Men jag kommer med minnen från ett tivoli till dig
där jag vet att ljuset aldrig tar slut.

Och ljuset skall vattna den ros som jag bär
i mitt knapphål så den aldrig kan dö.
Varje gång som jag viskar ditt namn för mig själv
skiftar den färg från blå till röd.

Sen syr jag ett täcke av alla trasiga moln
för att stoppa om dig inatt.
När du somnat så byter jag täcket mot mig själv
och vilar på min hemlighet."

And I said boy, I dig your style!



Nu på sistone har jag verkligen förundrats över vad livet har haft i fickan för mig..

Allt händer nu och allt blir bara mer och mer otroligt!
Jag förstår verkligen inte vart världen håller på att ta vägen!?
(..och jag förstår ännu mindre hur mitt hjärta och hjärna orkar bli förälskade hela, hela, hela, hela tiden!?
)


" I met a boy, I met a boy last night
when me and the girls were out.

I fell in love, I fell in love last night,
and I was dancing the whole way home!"



Tidigare inlägg
RSS 2.0